Samuel

Jag förstår inte varför arbetsgivare är så motsträviga. Varför är de så lama i sitt handlande? Varför händer inget när man ber dem göra något åt problem som finns som. Enda gången som de verkligen har lite fart är då de ska skära ner personal eller göra en omorganisation, då ska det minsann gå undan, ju fortare desto bättre för då hinner inte personalen eller facket säga sitt.
Om jag någon gång skulle bli företagsledare skulle jag istället hela tiden ha en dialog med personal och facket för att hela tiden få fram bättre lösningar där alla parter blir nöjda. Dessutom så skulle jag se det som ett krav att alltid ha en bemanning som stämmer överrens med bemmaningsplanen. I dagsläget så känns det som att många arbetsplatser satsar på att hela tiden pressa ut så mycket som möjligt ur personalen genom att vara underbemannade konstant. Inte konstigt att folk är mer stressade nuförtiden, eftersom de ska göra dubbeljobb hela tiden och samtidigt ha chefen hängande över sig för att man inte hinner med...

För precis en vecka sen så utsatte jag mig själv för en situation där jag var riktigt rädd. En rädsla som jag knappt kunde övervinna. En rädsla som fick mig att skaka efteråt. Jag kommer med största sannolikhet att utsätta mig för denna rädsla igen. Samtidigt som jag var riktigt rädd så kändes det som att jag lyckades övervinna en del av den rädsla som ändå påverkar mitt liv. Det jag gjorde var att jag var iväg med Simon och hans syster och klättrade på klättervägg. Då jag är väldigt höjdrädd så blev det en liten utmaning för mig. Första väggen gick bra. Andra väggen så skakade mina händer när jag kom ner. Sen klättrade vi på en vägg där man fick lov att leta grepp runt hörnet vilket betydde att man kollade ner när man var som högst, det var riktigt äckligt! Då var det mer rädsla än lycka av att ha klarat väggen. Vi klättrade vidare och lite senare så skulle jag klättra upp för en vägg där man skulle förbi en upp och nervänd klippavsats, så man fick lov att hänga ut lite och sen försöka ta sig förbi hindret, jag klarade mig förbi med överkroppen, men lyckades inte få ett bra fotgrepp så istället ramlade jag ner. Känslan av att tappa greppet och falla var helt obeskrivligt äcklig, även om man vet att Simon säkrade mig med rep så faller man ändå en liten bit innan man känner rycket och känner att man tryggt hänger i repet och blir nerhissad.